1821-1893 English painter and designer. The son of a retired ship's purser who had settled at Calais, Brown received an academic training under Albert Gregorius (1774-1853) at Bruges, under Pieter van Hanselaere (1786-1862) at Ghent and under Baron Gustaf Wappers at the Academie in Antwerp (1837-9). He moved to Paris in 1840, married the following year and studied independently of the ateliers  Related Paintings of Ford Madox Brown :. | The Last of England | Work | Our Lady of Good Children | Manfred on the Jungfrau | Don Juan Discovered by Haydee |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
friedrich nietzsche
Period: Romantic (1820-1869) Country: Germany Born: October 15, 1844 in Röcken Died: August 25, 1900 in Weimar
Jens Juel
1745-1802 Danish Jens Juel Galleries was a Danish painter, primarily known for his many portraits, of which the largest collection is on display at Frederiksborg Castle. He was born in the house of his mothers brother Johan Jørgensen, who was a school teacher in Balslev on the island of Fyn. Jens Juel was the illegitimate son of Vilhelmine Elisabeth Juel (January 1725 ?C March 1799), who served at Wedellsborg and a fine gentleman, probably a Wedell or Lord Jens Juel. When Juel was one year old, his mother married Jørgen Jørgensen (1724 ?C June 4, 1796), who was a school master in Gamborg, not far from Balslev, and he grew up in Gamborg. He showed an interest in painting from an early age, and his parents sent him to be an apprentice of painter Johann Michael Gehrman in Hamburg, where he worked hard for five or six years and improved himself so far, that he created himself a reputation as a painter of portraits, landscapes, etc. Just over twenty years old he came to Copenhagen to attend the Royal Danish Academy of Art. In 1767 he was awarded its small gold medal and in 1771 the large gold medal. In 1772 he left Copenhagen to be away for eight years. Initially, he went to Rome where he stayed for four years together with other Danish artists, including Abildgaard. From Rome, he moved to Paris, at the time a center of portrait painting. In 1777 he moved on to Geneva, where he stayed for two years at the home of his friend Charles Bonnet in the company of other Danish artists, including etcher Clemens. In Geneva, Juel soon earned himself a reputation as an excellent artist and he painted many portraits. Through Bonnet, who had become a member of honour of the Danish academy, his reputation reached Denmark. After eight years of absence, he returned to Copenhagen in 1780 after a brief stay in Hamburg, where he met Klopstock. It was at his house, that he painted his well-known picture of "Messiadens Digter". Back in Copenhagen, he created himself a reputation as a painter of portraits for the royal house, nobility and the well-to-do. April 4, 1782, he was unanimously elected to be a member of the academy by Mandelberg, Weidenhaupt and Abildgaard. He became the director of the academy in 1795.